Om min abort

Kanske jag skriver det här just nu för att jag är ledsen.
Kanske jag bara menar det just nu, men just nu känner jag såhär.
Jag känner mig ensam.
Så ensam.
Jag vill att när du ser mig så ska du vilja hålla om mig, hålla mig i handen, se mig i ögonen, det ska räcka.
Bara vilja vara nära.
Känna kärlek.
Inte att det enda du vill ha av mig är att ha sex.
Jag vill betyda något.
Jag vill att när jag är ledsen ska du trösta mig.
Inte säga att jag försöker få sympatier och att jag inte kommer få det.
Jag vill att du ska vilja ha mig, så som jag är och så som jag vill vara och vet att jag kan vara.
Jag vill inte bli ignorerad.
Jag vill inte lägga en minut till på dig, även fast jag älskar dig.
Jag är inte den du älskat mest eller komma älska mest.
Det kommer alltid vara någon annan före, någon annan som du hellre vill ha, kanske någon du inte ens kan få men som du hellre vill ha.
Någon du ler till när jag inte ser, bakom min rygg.
Du kommer alltid älska någon annan högre än mig.
När jag säger att jag älskar dig, ska du säga det tillbaka för att du vill, utan att tveka.
Att du älskar mig.
Ingen vill vara med någon som inte älskar en lika mycket tillbaka.

Vill du inte det vill jag inte vara med dig.
Om du en dag vaknar upp och skulle ändra dig, och att du inser att det är mig du vill ha.
Den dagen kommer det vara försent.
Om du inte vill ha mig så låt mig gå.
Jag vill leva, inte stå still i en värld av sorg.

Ledsen att göra er besvikna.
Året började med att mitt x messa mig.
Jag svara bara gott nytt år.
Man kan ju tro att nu är allt bra.
Om det inte vore för att jag sov där igår natt.
Jag tänkte att det kunde inte bli värre nu, vi skulle bara ses en sista gång, eftersom han flyttar nu.
En allra sista gång tillsammans.
Det började bra. Vi hade det otroligt hett och mysigt.
Allt var perfekt, det perfekta underbara avslutningssexet som finns.
Sen somna vi.
Tills på morgonen när jag skulle till jobbet.
Fick panik, ville inte dit, ville bara ligga nära en liten stund till, en sista gång.
Jag sa att jag skulle börja senare när det i själva verker var så att jag sjukskrev mig.
Det låter kanske dumt men de kändes vikigtare, dom där sista sekundrarna nära.
Då blev han jättearg och börja tjata på mig att jag skulle gå upp, det var dålig moral och han låt som en jävla moralkärring.
Jag sa att han är den sista som ska säga till mig med tanke på att ansvar inte direkt varit hans starka sida.
Om han inte brytt sig om vad jag gör som han vanligtvis inte gör så hade allt varit otroligt bra.
Men helt plötsligt var det väldigt viktigt.
Ja sa att om han ville jag skulle gå hem kunde han bara säga det, men nej minssann, det var moral och ansvar det handla om. Så jävla envis.
Jag blev ledsen, och det ena ledde till det andra och jag sa väl saker jag känner som jag helst inte velat säga.
Så jag gick hem.
Det som inte kunde gå fel, gick likförbannat fel.
Hur kan man ha så förjävla bra sex och allt annat vara så förjävla dåligt?
Jag vill inte skiljas som ovänner :(
Jag vet att vi ska skiljas, men jag vill inte bråka, jag blir ledsen då.

Ska ge han några dagar så han kan lugna ner sig lite.
För nu är det slut på riktigt, när han flyttar då är det verkligen slut.