Ledsen att göra er besvikna.
Året började med att mitt x messa mig.
Jag svara bara gott nytt år.
Man kan ju tro att nu är allt bra.
Om det inte vore för att jag sov där igår natt.
Jag tänkte att det kunde inte bli värre nu, vi skulle bara ses en sista gång, eftersom han flyttar nu.
En allra sista gång tillsammans.
Det började bra. Vi hade det otroligt hett och mysigt.
Allt var perfekt, det perfekta underbara avslutningssexet som finns.
Sen somna vi.
Tills på morgonen när jag skulle till jobbet.
Fick panik, ville inte dit, ville bara ligga nära en liten stund till, en sista gång.
Jag sa att jag skulle börja senare när det i själva verker var så att jag sjukskrev mig.
Det låter kanske dumt men de kändes vikigtare, dom där sista sekundrarna nära.
Då blev han jättearg och börja tjata på mig att jag skulle gå upp, det var dålig moral och han låt som en jävla moralkärring.
Jag sa att han är den sista som ska säga till mig med tanke på att ansvar inte direkt varit hans starka sida.
Om han inte brytt sig om vad jag gör som han vanligtvis inte gör så hade allt varit otroligt bra.
Men helt plötsligt var det väldigt viktigt.
Ja sa att om han ville jag skulle gå hem kunde han bara säga det, men nej minssann, det var moral och ansvar det handla om. Så jävla envis.
Jag blev ledsen, och det ena ledde till det andra och jag sa väl saker jag känner som jag helst inte velat säga.
Så jag gick hem.
Det som inte kunde gå fel, gick likförbannat fel.
Hur kan man ha så förjävla bra sex och allt annat vara så förjävla dåligt?
Jag vill inte skiljas som ovänner :(
Jag vet att vi ska skiljas, men jag vill inte bråka, jag blir ledsen då.

Ska ge han några dagar så han kan lugna ner sig lite.
För nu är det slut på riktigt, när han flyttar då är det verkligen slut.