Dagen D!
Ja nu har det skett.
Det som jag bävat över så länge, det jag vet kommer ske en eller annan dag.
Jag och X var på krogen samtidigt.
Jag fick veta att han skulle dit som ett slag i magen.
Jag vände mig vid tanken, peppa mig själv och tänkte, "nu gäller det", det är kanske dax nu.
Men känslan av att inte veta hur man kommer reagera är skitjobbig.
Jag tittade inte på honom. Bara en gång då vi möttes i trappan bara jag och han.
Jag gick upp, tittade upp för en millesekund för att se vart jag gick och där var han, men jag titta bort direkt.
Det blev inget moment där.
Jag försökte ha ett leende på läppanra hela kvällen och visa att jag inte bryr mig.
Min kompis sa att han kollat efter mig.
Jag hade kunnat gråta på sekunden men jag ansträngde mig som faan.
Till slut stod jag inte ut och åkte hem.
Jag undrar vad han tänkte?
