Kanske jag skriver det här just nu för att jag är ledsen.
Kanske jag bara menar det just nu, men just nu känner jag såhär.
Jag känner mig ensam.
Så ensam.
Jag vill att när du ser mig så ska du vilja hålla om mig, hålla mig i handen, se mig i ögonen, det ska räcka.
Bara vilja vara nära.
Känna kärlek.
Inte att det enda du vill ha av mig är att ha sex.
Jag vill betyda något.
Jag vill att när jag är ledsen ska du trösta mig.
Inte säga att jag försöker få sympatier och att jag inte kommer få det.
Jag vill att du ska vilja ha mig, så som jag är och så som jag vill vara och vet att jag kan vara.
Jag vill inte bli ignorerad.
Jag vill inte lägga en minut till på dig, även fast jag älskar dig.
Jag är inte den du älskat mest eller komma älska mest.
Det kommer alltid vara någon annan före, någon annan som du hellre vill ha, kanske någon du inte ens kan få men som du hellre vill ha.
Någon du ler till när jag inte ser, bakom min rygg.
Du kommer alltid älska någon annan högre än mig.
När jag säger att jag älskar dig, ska du säga det tillbaka för att du vill, utan att tveka.
Att du älskar mig.
Ingen vill vara med någon som inte älskar en lika mycket tillbaka.

Vill du inte det vill jag inte vara med dig.
Om du en dag vaknar upp och skulle ändra dig, och att du inser att det är mig du vill ha.
Den dagen kommer det vara försent.
Om du inte vill ha mig så låt mig gå.
Jag vill leva, inte stå still i en värld av sorg.