Jag har gjort rätt!
Jag har gjort rätt, jag tror i grund och botten jag vet att jag gjort rätt.
Om jag verkligen försökt vet jag att jag hade klarat av det.
Men när jag tänker efter vill jag att min bebis skulle haft en lika underbar barndom som jag fick,
och jag kan inte ge den det just nu.
Jag kan inte ge den ett stort fint hus, att alltid ha pengar så det räcker, massa djur och att kunna springa runt
ute på gräsmattan på sommaren och leka.
Syskon och framförallt TVÅ förlädrar.
Jag vet att jag hade klarat det, men jag kan också vänta tills jag har allt det där jag vill kunna ge.
Det enda jag till 100% vet att jag kunde gett var massvis med kärlek!
Det är bara att långsamt börja acceptera att jag har gjort rätt.
Och även om jag gjort rätt så gör det ont!
