Om min abort

Sedan jag gick ut och berätta hela sanningen, så skämdes jag fruktansvärt mycket.
Alltså riktigt riktigt mycket, allt kändes bara falskt och fel.
Jag ville lägga ner bloggen och ta bort den, min blogg som varit det jag varit mest stolt över.
Den ville jag radera i ett knapptryck.
Men det har på något vis gett mig mer förståelse för mitt x.
Alltså, OM han hade vetat vad jag gjort så hade allt han i sin tur gjort varit mer försvarbart.
Men nu visste ju INTE han vad jag gjort, vilket gör honom till världens idiot.
Men i alla fall, JAG vet ju vad jag gjort, så ser jag ju svart och vitt att jag inte är en ängel direkt.
Därför känns det nu mycket lättare.
Jag vet att det i mitt huvud låter som jag försvarar honom nu istället, men de gör jag inte.
Jag försvara inte mig själv heller.

Bara för att göra det klart, jag har inte förlåtit, men om han någonsin skulle komma och säga förlåt skulle jag nog åtminstone överväga det.
Eller nej, jag skulle nog aldrig någonsin förlåta, men jag skulle kunna liksom försöka dra ett streck över det.
Och det är inte samma sak, förlåta och dra ett streck.

Jag har inte sagt hela sanningen.
Jag har hela tiden försökt gå en väg runt och undanhålla vissa saker.
Jag vet inte varför, kanske för att jag skäms..
En gång när jag var hos en psykoterapeft så vågade jag inte berätta hela sanningen och det ledde till att jag inte tyckte det gav mig någonting att gå dit.
Jag måste nog ta tag i det här nu.
Ni kanske ändrar uppfattning om mig, jag vet inte.
Jag kan inget säga till mitt försvar.

Sanning 1:
Jag slutade äta p-piller ca ett halvår om inte mer (jag minns inte) innan jag blev med barn.
Jag ville ha ett band till mitt X på något vis.

Men nej, jag sa ingenting till honom.
Allt eftersom tiden gick tänkte jag inte ens på det och han frågade aldrig, jag glömde bort det.
Han vet inte om det här. Jag har varit nära och berätta många gånger.

Allt blev så fel.

Sanning 2:
Natten efter jag tillbringande med mitt X så hade jag sex med en annan kille.
Denna gången var jag full och gjorde en tabbe med en av mina bästa killkompisar.
Jag är verkligen inte en sån tjej egentligen, jag har aldrig haft sex med två olika killar på två dagar.

Jag vet att det inte var min kompis utan mitt x som gjorde mig gravid, men ändå..

Jag har många gånger funderat på att berätta sanningen för mitt X, att dels så ville jag bli med barn någonstans långt inom mig och att jag faktiskt var väl medveten om att jag inte åt p-piller.
Sedan att jag var med en annan kille, jag var rädd att om han visste det så skulle han absolut inte följa med till sjukhuset. .

Faan jag skäms när jag skriver det här.
Jag är ju egentligen inte ett dugg bättre än honom.
Allt jag och han gjort är bara att förstöra och såra varandra.
Men jag älskar honom, och jag antar att det är det som driver mig till detta vansinne.
Allt jag ville var att ha ett band mellan oss som ingen kan ta ifrån oss, oavsett!
Nu har vi det bandet, men vi har ingenting annat..
Allt blev bara fel.

Anledningen till att jag skriver det här inlägget är för att jag antar att någon gång måste sanningen fram framför mina egna ögon.
Jag har haft väldigt svårt att förlåta mitt X, frågan är om jag inte har svårare att förlåta mig sälv?