Om min abort

I fredags gick jag ut med mina kompisar.
Jag hade inte en tanke på att mitt x skulle vara där så som jag brukar vara rädd för.
Men han var där, och han såg annrolunda ut.
Tjockare.
Jag däremot försökte se glad ut hela tiden, som om jag inte brydde mig.
Jag tror det fungerade, men ibland kan ytan dölja en hel del.
För inom mig var det som någon slog mig i magen, och jag ville bara titta på honom hela kvällen.
Jag vet att han kollade på mig och efter mig.
Kanske att han inte brydde sig, men de kändes som de fortfarande finns något där.
Jag kan inte förklara, men de kommer nog alltid kännas så.
Jag tror han är förvånad att jag är den jag är.
Jag tror inte han vågar ta konatkt med mig, lika lite som jag vågar ta kontakt med honom.
Han är så otroligt fin.