Idag är jag riktigt deppig.
Jag och mitt X sa att vi skulle ses en sist gång.
Vi sågs i måndags.
För det var sista gången.
Vi har sagt det många gånger förr, men ytterligare en gång ska vi (läs jag) försöka gå vidare.
Vi träffades, det börja bra, sen blev jag arg och vi satt och pratade.
Jag klarar inte av att vara med honom när jag vet att han träffar andra, när jag vet att han inte ser någon framtid för oss, när jag vet att han inte tycker om mig på det sättet, att jag inte är speciell för honom, inte mer speciell än för någon annan. Han sa det, jag frågade och han svara ärligt.
Jag ville bara höra att vi har något speciellt, ett band, att självklart han har känslor för mig även om det inte kommer bli vi.
Men jag fick inte höra det, för han säger att han inte har det.
Så vi hade tillslut efter jag erkännt att jag tycker om honom mer än han tycker om mig, sex.
Hett sex, perfekt sex, underbart på alla vis sex!
Så vi avslutar med det vi är bäst på, ingen kan slå oss där.
Jag trodde inte jag skulle klara av det, men man blir så innne i det att man inte tänker alls.
Så nu har vi haft sex en sista gång, eller?
Vad är det som säger att vi kommer bryta det nu?
Vi bröt i 2 hela år, om inte längre, och lik förbannat var vi tillbaka där vi alltid hamnar.
Vad är det som är annorlunda nu?
Hur ska vi klara av att bryta nu, när vi aldrig klarat det förut?
När ja på något sätt innerst inne inte ens vill bryta.
Han har kommit längre än mig.
Jag tror ibland jag kommit lika långt, men det har jag bevisligen inte gjort.

Jag älskar honom, han har mitt hjärta och han kan göra vad han vill med det.
Han vill inte ha det, men han lämnar inte tillbaka det, han har det för att han kan.
Men, han har varit ärlig mot mig, och det kan jag inte klandra honom för.
Jag har ju till och med förlåtit honom för allt vi gått igenom.
Men det betyde3r inte att jag glömt vad han har gjort.
Jag litar inte på honom, att han ska finnas där, om jag skulle behöva honmom.

Jag blir alltid deppig efter vi sagt att vi inte ska ses mer.
Aldrig mer, det ekar i huvudet och känns förjävligt.
Men jag vet, de är bäst såhär.

Men jag kommer sakna honom..