Vad hindrar mig från att skriva 3 ord i ett sms och trycka på send?

Jag älskar dig
Jag saknar dig
Jag förlåter dig?

Jag vet inte, jag är så nära.
Det är som att balansera på en bergskant och ett steg fel och det är över.
Jag vill vara där, på kanten, och balansera.
Jag törs inte hoppa och se om någon tar tag i mig i sista sekund och drar mig upp., inte än.
Men jag vill heller inte gå av bergskanten och stå med fötterna stadigt på jorden.

En sak som skrämmer mig är att om jag säger de 3 orden, vilka som helst av de ovanstående, rädslan av att bli totalignorerad är för stor, och chansen att bli det är om inte ännu större.
Jag har aldrig varit rädd för att säga vad jag känner till honom, jag har sagt att jag älskar honom till och med när jag vet att han förmodligen inte skulle säga det tillbaka.
Varför är jag så rädd nu?
Jo för att allt jag byggt upp sen den dagen, det som krävts för att hålla en sida utått som är stenhård och som visar att jag klarar mig själv och att jag aldrig mer vill ha något med honom att göra, allt det skulle rasa på några sekunder.
Någonstans inom mig finns en röst som säger att han visst saknar mig, även om han inte törs erkänna det.
Men jag har en röst till som säger att nej, han tycker faktiskt inte om dig.
Jag blir så förvirrad, för han har sagt att han inte älskar mig eller tycker om mig, men samtidigt har han varit med mig på ett sätt som visar motsatsen, jag har varit någon han varit lite beroende av, så som jag varit av honom.
Så låt säga att det bara var sex, det kanske bara var det. Varför är jag då så naiv?
Varför finns känslan av att det är något där fortfarande?