Det har varit den värsta sommar jag någonsin varit med om, men jag hoppas den gjort mej starkare.
X vägrar fortfarande prata med mej men jag fick i alla fall svar på 3 av mina sms efter många försök, och även förmodligen en övertalning från hans bästa kompis.
Eller ja, svar och svar, det var väl att ta i.
Jag frågade varför han vill mig så illa, men det fick jag inget svar på.
Sedan skrev jag bara att jag är ledsen och besviken och att jag är rädd att jag aldrig kommer kunna förlåta honom.
Han svara inte på det heller.
Sist frågade jag om tiden läker alla sår, och till svar på det fick jag ett "jag vet inte".

För tro mej, ett tag ville jag inte ens leva, så otroligt fruktansvärt dåligt mådde jag.
Jag var som i en egen värld, som i ett töcken av sorg.
Och jag är inte hon som tänker så, aldrig!
Jag är hon som alltid är glad, och skrattar och full av energi.
Jag vill ha tillbaka henne.
Jag tror dom smsen gav mitt ett sorts avslut, vilket var tur.
Och det ska erkännas att det fortfarande är hur jobbigt som helst att inte ha honom i närheten efter 6 år, han är min trygghet och den människa jag bryr mig mest om.