Kvällen innan aborten var hemskt!
Jag försökte få tag i X hela natten, men han vägrade prata med mej.
Jag vågade inte lita på att han skulle följa med, för han har svikit mej så många gånger förr.
Och jag var fast besluten att vägra, verkligen totalvägra om han inte följde med.
Jag var så ledsen, jag hade bärt den här bebisen i 10v nu och jag hade verkligen fäst mej vid den.
X sa att för honom var det ingenting, det var inte ett barn än.
Men för mej var det min bebis, min bebis som bodde i min mage och som hade ett hjärta som slog.
Jag sov inte en blund den natten, kanske 10 min högst.
Jag gråt så jag skaka, så otroligt ledsen var jag, var helt utmattad!