Efter dom 2 veckorna flytta jag hem.
Det första jag gjorde var att ringa sjukhuset och få tid till undersökning.
Fick tid några dagar senare..

Under den sista tiden hade mina bröst blivit en del större, och jag mådde illa allt som oftast.
All enegi försvann.
I alla fall så hörde X av sig en kväll och ville ses och prata.
Blev väldigt glad, det trodde jag aldrig han skulle fråga.
Det var så skönt att prata med honom. Han förstod på ett sätt och jag förstod honom på ett sätt.
Fast han var säker på abort, men jag var inte lika säker längre.
Jag ville att han skulle med, men han hade börjat tveka.
Han sa så dumma saker, som tex att han hade opererat en tå några veckor tidigare och att ingen följt med honom och hållt han i handen.
Faan vad arg jag blev, det är skillnad på att ta bort ett barn och operera en tå!!!
Vilket fall så sa han att han skulle försöka följa med om han inte jobba (jag ansåg han kunde ta ledigt, men det var jag ensam om att tycka).
Vi hamnade i säng den kvällen också och jag påminns varje gång om hur mysig han är och hur mycket jag tycker om honom.
Men antagligen ville han bara prata för att få, just det, sex!

Under perioden innan aborten ändra han sig fram och tillbaka om han skulle med eller ej, vilket var väldigt påfrestande.
Jag var så otroligt ledsen, hur kunde han göra så mot mej, han skulle ju stötta?
Han sa att han inte ville vara med, men då sa jag att det vill väl inte jag heller egentligen!
Jag sa att jag inte klarar av att göra det utan honom, jag är inte tillräckligt stark och jag behöver honom och ingen annan.
Det kändes lite då som om jag ställde ultimatum, som ett hot att om han inte följer med så gör jag det inte.
Men det var inte så jag mena även om det låt så.
Jag behöver honom helt enkelt!