Sov inte en blund inatt.
Skulle ha duschat igår kväll men det orka jag inte, jag var så ledsen.
Ledsen över bebisen och ledsen för att X inte prata med mej.
Allt han sa var att han kommer, men jag lita inte på honom.

Duschade på morgonen som de sagt att jag skulle.
Fick inte äta något efter kl 00.00 så jag var jättehungrig och mådde illa.
3h före operationen skulle jag ta 2 tabletter som gjorde att livmodern mjuka upp sig så det skulle bli skonsammare.
 Man kunde må illa och få sammandragningar av tabletterna.
Jag tog dom kanske 2h före. Man fick inte dricka något heller men det gjorde jag ändå, mådde så dåligt.
Jag var så arg på X, jag ville inte bry mej om någonting på morgonen, han vägra prata med mej då också.
Min kompis hämta mej  och så åkte vi till sjukhuset.
Jag mådde illa av bilfärden och av tabletterna, och visst fick jag sammandragningar, det var inte skönt.

När vi kom fram så var jag jättenervös.
X satt där och vänta, men han var inte vidare trevlig, gav han en kram och fick världens kallaste tillbaka.
Sedan anmälda jag mej och betala 250kr i patientavgift.
När vi gick till operationen rulla en mamma förbi sitt nyfödda barn i en sån där genomskilninig vagn dom har på sjukhus och ja kunde inte låta bli att titta.
Jag tror X såg att jag kolla, så då vända jag bort huvudet igen.
Jag trodde X skulle få följa med in, men det fick han inte.
Det var så jobbigt att säga hejdå, men jag fällde inte en tår.
Sedan fick jag två panodil, och så fick jag byta om till sunkiga fula sjukhuskläder.
Fick sitta i väntrummet själv med andra männsikor som tex skulle operera armen, och de var ju inte lika ledsna som jag. Men jag satt och bet mej hårt i läppen för tårarna brände bakom ögonlocken men jag kunde inte tillåta mej att fälla några tårar där bland alla människor, och sammandragningar hade jag också och det gjorde lite ont.
Jag ville inte ta bort min bebis sonm jag haft i 2,5 månad!

Sedan kom doktorn, han var snäll och förklara hur dom skulle göra.
Efter det fick jag gå in på operation, var en jätterolig sjuksköterska-gubbe som prata som bengt alsterlind i hajk som till och med fick mej att skratta när han satte kanylen i armen.
Sedan sövde dom mej, kände hur ögonen föll igen.

När jag vakna en timme senare var jag helt själv, var sköterskor där men dom såg mig knappt.
Jag var lika nära på att börja gråta då också, jag var så jävla ledsen.
Fick verkligen anstränga mej för att inte tårarna skulle rinna, och jag minns att jag låg och höll händerna på magen så som jag bruka göra i sängen på kvällarna, men nu var magen tom..
Jag fråga om jag fick ringa X, ville så gärna träffa honom, och ringa fick jag men bara för att säga vart han skulle möta mej för han fick inte komma in på uppvakningen. Då blev jag ännu ledsnare.
Var tvungen att äta en smörgås och juice, även fast jag inte alls ville ha, jag ville bara därifrån.
Sen var jag tvungen att gå på toaletten, och det kom massa blod, jag var tvungen att visa att jag orka gå och inte var yr och så.

Sen fick jag äntligen gå och byta om till mjukisdressen och när jag gick ut stod X och min kompis där.
Hon fråga hur det var och jag sa bra.
Hon fråga om det gjort ont och jag sa att det inte kändes något alls.

Men sen kolla jag på X och då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna.
Jag hade kämpat mot dem så länge, jag hade så mycket sorg i hjärtat.
Så jag bara sprang emot han och in i hans famn och där stod jag mitt i sjukhuskorridoren och grät.
Jag minns det som den jobbigaste stunden av allt!

Sedan åkte jag hem, jag åt thaimat och la mej i en park i solen med min kompis, jag var piggare än jag trodde.
Vet inte direkt om jag kände lättnad, jag kände nog egentligen ingenting.
När vi lämna X där på parkeringen hade jag bestämt mej för att bryta den onda cirkeln, jag ville aldrig mer vara beroende av honom, jag ville vara stark själv.

Jag vänta på att han skulle höra av sig hela kvällen och fråga hur jag mådde, men han sa inte ett ljud.
Jag väntade hela natten också på att han skulle ringa, men det gjorde han inte.
Det var så tomt, nu hade jag varken X eller min bebis, jag var helt ensam där i sängen.
Det enda jag hade var en gammal tröja jag hade tagit från X som jag låg och krama när jag grät.



♥14.07.2008 ♥